Substrat, eller blandningen av substrat, måste kunna retirera adekvata mängder vatten och näringsämnen samtidigt som det ska tillåta adekvat luftning och gasutbyte.
Alla substrat har en Soil Matric Potential (SMP) som är substratets inneboende förmåga att retinera vatten. Detta är en effekt av kapillärkraft som är en nettoeffekt av adhesion (vattenmolekylernas bindning mot substratets partiklar), cohesion (vattenmolekylernas sammanhållning) och ytspänning. Generellt gäller att ju mindre partiklar desto större SMP (= högre vattenretention).
När vatten hälls i en kruka kommer det inte att fördelas jämnt. Detta trots att SMP är lika i hela krukan. Detta beror på två saker: gravitation och kapillärkraft (relaterat till SMP). Dessa två krafter är motriktade. Den kraft som utövas på vattnet av gravitationen kommer att vara större i övre delen av krukan än i det nedre delen eftersom vattenpelaren där är högre. Detta gör att mer vatten ansamlas i de nedre delarna av krukan.
På engelska finns begreppet perched water table som beskriver gränsen för vattenmättat substrat. Exakt var denna gräns går beror på substratet eftersom detta avgör var gravitationskraften står i jämvikt med det kapillära trycket. Detta är att tänka på som ett avstånd från krukans botten. Denna höjd är oberoende av krukans form och beror endast på substratet. Det betyder att en hög och smal kruka får mycket högre lufthalt i förhållande till vatten jämfört med en bred och låg kruka.
Höga och smala krukor kommer torka ut snabbare än breda och låga krukor. För sticklingar, eller växter som trivs med att stå fuktigt, är det mer fördelaktigt med en bred och låg kruka, (givet samma substrat).
Lämna ett svar